Därför berättar Judi sagor på idrottsskolan i Congo

Våra idrottsvolontärer på idrottsskolan CF Gothia i Congo-Brazzaville, Nils och Sture, har skickat en ny hälsning. Den här gången har de träffat Judi som är huvudansvarig för skolans viktiga sociala aktiviteter.

Klockan halv tre varje tisdag till lördag samlas alla barn och ungdomar på skolan för olika sociala aktiviteter. Dessa aktiviteter är ett tillfälle för dem att lära sig om livets viktiga ting. Det kan handla om allt från demokratiska värden till vikten av att vara en god kamrat och förebild. En av tre ledare för aktiviteterna är Judi. Han är 29 år gammal och kommer från Bouenza-regionen, ett område som ligger knappt 200 kilometer väster om huvudstaden Brazzaville.

– Närmare bestämt i Madingou. Mina föräldrar bor där fortfarande, säger han.

2011 flyttade han till Brazzaville för att studera. Och här har han blivit kvar sedan dess.

– Jag studerade på ett institut här i Brazzaville. Efter examen från utbildningen fick jag titeln ”Maitre de Formation et de l’Éducation Populaire”, berättar han stolt.

Hans lärarexamen har gett honom den kompetens som krävs för att ansvara över de sociala aktiviteterna på Gothia. Vi imponeras över Judis vilja och engagemang under lektionerna som kan vara upplagda på lite olika sätt.

– Vi har till exempel ”Le Conte”, säger han.

”Le Conte”, eller ”Sagan” är något vi har varit med och lyssnat till och vi ber honom ge ett exempel på en av historierna som han brukar berätta.

– Le Conte” är en sedelärande berättelse som antingen är verklig eller påhittad. Jag återberättar den som om jag själv vore där. Jag iklär mig rollerna av de karaktärerna som beskrivs i historien. Ta ”Le petit grillon chanteur” (övers. ”Den lilla sångsyrsan”) som exempel, säger Judi och fortsätter.

– Sagan handlar om en syrsa som alltid sjunger. En dag får en person nog och syrsan förbjuds att sjunga. Detta resulterar i att solen inte längre går ned. Man skulle kunna säga att klockan stannar. Ingen morgon, ingen kväll, ingen natt. Det är helt enkelt ständigt dag. Folket jobbar timme ut och timme in. Till slut orkar de inte mer. Folket frågar sig varför solen aldrig går ned. De får svaret att det beror på att syrsan inte längre sjunger. När folket frågar den lilla syrsan hur det kommer sig att den inte sjunger längre svarar syrsan att det beror på att den har blivit förbjuden till att sjunga. Att en person irriterades av den lilla syrsans ständiga oväsen, och således förbjöd den att sjunga, berättar Judi.

Budskapet från denna saga, berättar Judi, är att alla har ett värde och en anledning till att finnas och syssla med det de gör.

– Trots att vissa personer ogillar det man sysslar med innebär inte detta att det man gör är fel eller saknar värde. Det man gör spelar roll och varje person fyller sin funktion i samhället, förklarar Judi.

På lektionerna så berättar Judi först sagan, sedan ställer han frågor vilket tvingar barnen till att reflektera över vad de har hört. ”Varför sjunger inte syrsan längre? Jo, för att den har förbjudits att sjunga. Varför har den förbjudits att sjunga? För att ”oljudet” irriterade en vresig typ. Vad hände då? Solen gick aldrig ned, och detta påverkade alla på ett negativt sätt. Så varför förbjöd man då syrsan att sjunga till att börja med?” Och så vidare.

Det är den här typen av resonemang som Judi engagerar barnen i. Vi har sett honom ”in action” och imponeras av hans pedagogiska förmåga och sätt att handskas med barnen. Det är tydligt att de lär sig mycket, och viktigast av allt – att de har roligt på köpet. Judis förhoppning är att han en dag att kan driva en egen slags skola för barn.

– Jag skulle vilja öppna mitt egna centrum, där ungdomar kan umgås och utvecklas tillsammans. Ett centrum genomsyrat av företagsamhet och framåtanda. Detta saknas i Republiken Kongo, men är något som jag tror behövs för att undvika att ungdomar i brist på annat hänger på barer, där de dricker sig fulla, eller gör andra dumma grejer för att distrahera sig. Det kan gå så pass illa att de till slut hamnar på gatan, och detta vill jag göra allt i min makt för att förhindra, säger han.

Vad hoppas du att barnen på idrottsskolan Gothia tar med sig in i vuxenlivet?

– Jag hoppas att åren på Gothia får ungdomarna att en dag själva kunna ikläda sig rollen som coach/tränare. Att de, likt mig och likt er volontärer, en dag ska komma tillbaka och undervisa nästa generation om demokratiska värderingar, om respekt och om vikten av att vara en god kamrat och förebild. Då har jag lyckats med mitt arbete, säger han.