Hälsning från de nya volontärerna på CF Gothia Sport school
I helgen startade en ny termin för de runt 300 barn som går på CF Gothia Sport school in Congo-Brazzaville. Svenskarna Nils och Sture är på skolan som volontärer under den här terminen och de berättar om sin första tid i landet.
”Det har nu gått en och en halv vecka sedan vi landade på Maya-Maya, det vill säga flygplatsen här i Brazzaville, och mycket har hänt sedan dess. Efter att ha startat vår resa från Stockholm lördag den 18 oktober nådde vi Addis Abeba, Etiopiens huvudstad, morgonen därefter. Vårt första flyg var något försenat, och vi hade inga jättestora marginaler till nästa, så vi rusade iväg mot flyget till Brazzaville. Detta visade sig vara svårt då en flera hundra meter lång kö till säkerhetskontrollen hindrade vår framfart. Men det löste sig genom att kontrollanter ropade upp flyg som snart skulle avgå, och släppte förbi dem som skulle med dessa.
När vi nådde Maya-Maya välkomnades vi först av fukten och hettan, och efter att ha passerat passkontrollen, även av de svenska missionärerna Carl och Anne Sundberg, samt av våra två chefer – Hervé och Zico. Därifrån åkte vi direkt och skaffade sim-kort och telefonkrediter, så att vi, i enlighet med 2000-talets tidsanda, kan hålla oss uppkopplade under vår vistelse i Brazzaville. Extra viktigt då vi måste rapportera till ansvariga på hemmaplan, men också för att kunna hålla kontakten med nära och kära.
Att påstå att mycket är annorlunda här är inte en underdrift. Från ett tropiskt klimat å ena sidan, till ett nytt språk – eller flera – å den andra. Jag, Nils, har redan pluggat förhållandevis mycket franska, vilket har varit till stor nytta nu till en början, men föga hjälper detta i situationer då franskan blandas vilt med inslag av lingala och ibland även kitouba, två andra vanligt förekommande språk i regionen. Frustrerande! Vi hoppas båda att vi kommer kunna snappa upp lite av dessa språk under tiden här, för språk är avgörande för att inkluderas i denna nya kultur.
Att det är tuffa tider i Brazzaville gör det inte lätt att komma som ”Mundelé” eller ”vit man” till landet. Många förutsätter, men inte alla, att det faktum att man är vit innebär att man är rik, och att man därför borde betala mer för sig. Som exempel när vi häromdagen åkte buss så tyckte kontrollanten att vi skulle betala 2000 CFA-franc, motsvarande 30 kronor, för en resa som normalt kostar 150 CFA-franc, cirka 2 kronor.
Men för det mesta möter man ändå människor som är glada att man är här för att uppleva landet och de är intresserade av det projekt vi är med på ”Centre de Formation Gothia”. I senare rapporter kommer vi berätta mer om det vi upplever på skolan tillsammans med barnen, de andra tränarna och med Hervé och Zico.”
À la prochaine, Nils och Sture
