Inför förra årets Gothia Cup ansökte Lerums G13-lag om att vara värdlag under turneringen. Planen var att ta hand om ett flicklag i samma ålder men när möjligheten att vara värdlag för de trettonåriga grabbarna i Te Awamutu FC från Nya Zeeland kom så kändes det självklart.

– Det var egentligen inte något att fundera på, när vi fick läget presenterat för oss så tyckte vi att det var en kanongrej. Ett lag från andra sidan jordklotet som tjejerna kunde prata engelska med och att det var killar kändes som att det kunde vara socialt utvecklande för dem också. Vi hade hört från andra lag att det ger något extra till Gothia-upplevelsen om man är värdlag så vi kände att om vi ska lägga semester och en massa planering på turneringen så vill vi få ut så mycket som möjligt av det, säger Per Carlsson, tränare i Lerums G13.

Te Awamutu FC dansar en haka för att visa sin uppskattning till Lerums IS.

På andra sidan jordklotet förberedde sig Te Awamutu FC för att ge sig iväg på den minst sagt långa resan. Lagledaren Tania Hall berättar att de gjorde en massa olika saker för att få ihop pengar till resan.

– Vi gjorde många insamlingar. Vårt mål var att se till att pojkarna inte behövde betala så mycket för resan själva, många hade inte haft möjlighet att åka i så fall. Vi gjorde saker som att vara värd för en filmkväll utomhus, vi var värd för en Quiz-kväll, anordnade en motorcykeltävling, vi sålde burkar med honung som donerades till oss, vi sålde choklad, kakor och korv utanför butiker och på deras skolor. Pojkarna hade också individuella sponsorer, och vi hade lagsponsorer. Restaurangen Gothenburg Restaurant i Hamilton City var en stor sponsor. Ägarens fru kommer från Göteborg så de var verkligen glada att kunna stödja oss och de var också i Göteborg när vi spelade.

Och när de väl kom till Sverige och Göteborg fanns Lerums IS där och mötte upp. De bägge lagen samlades på en restaurang och åt hamburgare och satt tillsammans under invigningen på Ullevi. Trevande försökte de lära känna varandra. När spelet drog igång så blev det resultatmässigt inte riktigt som Te Awamutu FC hade hoppats på. De hamnade i en stentuff grupp och mötte bland annat den kommande slutvinnaren Brommapojkarna, en match de förlorade med hela 25-0. Idel förluster blev Te Awamutus facit i turneringen och dessvärre lyckades de heller inte göra något mål, deras sammanlagda målskillnad slutade 0-54. Naturligtvis tufft att resa runt halva jorden utan att ens få fira ett enda mål. Tur då att de hade sina nya kompisar i Lerum att luta sig mot att de tillsammans med dem fick en rolig vecka trots allt.

– Lerum var väldigt gästvänliga och vi tyckte om att titta på deras matcher och stödja dem. Vi var mycket tacksamma för att också Lerums tränare och spelarna kom för att titta på några av våra matcher och berätta för oss om cupens historia och lagen som tävlar i den, säger Tania Hall.

Förutom att lagen följde flera av varandras matcher på plats så bjöd Lerum in laget till sin träningsanläggning i Lerum där de tillbringade en kväll tillsammans. Under den kvällen var även Lerums G16-lag och Wellington United Diamonds G16 med, som också hade en värdlags-relation. I matchen de spelade under kvällen lyckades grabbarna äntligen också få göra ett mål och deras lycka var total.

– Det var en kväll med många roliga lekar och en vänskapsmatch följt av middag. Samtidigt hjälpte en förälder också till att tvätta våra matchkläder. Det var som en skänk från ovan, vi hade inte något sätt att göra det själva eftersom vi bodde på skola, säger Tania Hall och fortsätter: 

– Lerum var så välkomnande och intresserade av oss som fotbollslag och som människor som kom från ett annat land långt bort. Att ha interaktion med dem var ovärderligt och våra pojkar har pratat mycket om besöket vid deras klubbhus och kvällen där som en viktig höjdpunkt på resan.

Under finaldagen satt lagen ihop på Gamla Ullevi och tillsammans fick de uppleva och glädjas åt när Lerums G16-lag tog hem hela turneringen. Även om resultaten inte gick Te Awamutus väg så kunde spelare och ledare lämna Göteborg och turneringen och känna sig som en vinnare.

– Vi lärde oss så mycket om cupen, hur stor turneringen är, hur andra lag förbereder sig, hur man samlar in pengar till en sån här resa och vilken typ av spelare vi behöver vara om vi skulle åka dit igen. Det var tufft att resa den långa sträckan men det var absolut värt varje minut att vara där, säger Tania Hall.

Och för Per Carlsson och spelarna i Lerum var upplevelsen som värdlag minst lika uppskattad.

– Att vara värdlag gav en extra dimension till hela Gothia-upplevelsen, jag kan verkligen rekommendera det för alla som tvekar. Om man gör fler saker än bara ser en match ihop så ger det väldigt mycket. Det är individuellt vad man gör men att ta hand om långväga lag och ge dem en annan upplevelse var väldigt givande, säger han.